Utdrag ur "Valda Skrifter I"
av Henrik Wranér(1853-1908),
född i Vranarps by, på Simrishamnsslätten.


KIVIKS MARKNAD
Mörkesnack hos Jeppa Arilds i Vallby nära Simrishamn,
når där va kardesor.
(Morskan i huset talar)

Du kan gå hen bag spullan - salmodikan, menar ja, som du väll kunne begriva, Ingjar - å ta almenackan te mi. Ja di ä då inte forr ro skjull, som de sia, å en almenacka ä en löjnbracka, forr hum kan då inte spå vär mer en ett par sockalösa hossor udan stommene. Ja skulle se ette, når vi ha Kiviks marknad i år, for Jeppa ha ju sat, som han osse ha, å vi skulle ta däropp, så vi kunne sälja Brog å Hjelm å få te en vrinsch i ställed; di ä alltid en besparingj, når en ha så många föjlor som vi. Å vi får se, om nå´n au Ola Mass påga i Nibbele gör allvare i år mä Gertre.
- Ja du behäuer min liv å fattia trallepytta inte gjorra di te, gröbba, forr ja vidd nock, hocken där skulle ha hårsnoen, som du gick här å smussla mä i framtiden, når den darna dalkullan lå här, som ja kiffte de granne gramanerna au te min svårta klädeströja. Å ja ha nock räje på, ho där ha ged di den granna schalanålen osse. Där ä ingjen, som står nämmer te å vidda´d än din moer, ska ja sia, å ”di ä dölli klockare, som inte vidd, had prästens ha te midda.”
Jaså, så di ska varra den 25:te. Hyggj, hyggj! di blör ju da´n ette di stora brölloped i Stiby, så då kunna väll manfolken entans glo ella gaba ette di många suppaned, å er, gröbbor, ha de väll dansad tvärt au. Allti så ska´d varra hös-om-flös ella härp-om-snärp!
Ja skulle så rälians gärna villa komma did en gång inu, ingjan ja bler för gammal. Där ha ja hatt mied rolet å set mied grant. Ja glimmer allri foste gång ja va darr; då va ja attan år barra, - nej gonn ja va mer - ja va i heller ickje.
Ingjar, du kan gå ud ette lid låmmakjyd å ed gråne lungspölsa, å så kunna kardesorna få mörkjebrö nu, så kunna vi tänna lide gråne te förrens sien. Du kan ta ingj lid ister osse, for Per Månssjan ä holians skriner å behäuer nock hadd fett humm kan få. Å så kan du sätta ”Mårten Olssen” på - där ä baska i torvahused - så kunna vi få voss en kopp rättnu. En sidder här å sluger så rälia mied mä mögj här så, så en kan nock trängja te en läskjetår. Å så kan du ta ingj nånna au tostiverkagorna!
Aja, visst kunne ja ju snacka om di lilla, som ja kommer ihu om ed, men di ä så längje sien, å sien ja fickj fröst i tärna forr nånna år sien så ed liasom hukommelsen hadde börjad å slå mi lid på feled. Å nu går ed inte som forr i världen, varken på gille ella markader. Ja eden nu te I ha´n ont au ed, di ä er väll unganes.
Di va mens moer läude, så där va ju stor regeringj hömma, å er far hade ju varred där tolltrej gånga, men där va inte nåd bestämt voss imellom, forr far å er far hade inte bled räkted överens om horr många kör ja skulle ha, når ja skulle flytta hömmaifrå. Far, han ville ju gimma lid te de andra gröbborna, å er far ville ju ha så mied han kunne få å lid te, for säll hade han ju ickje mied å börja på mä, fåstan di ha gåd bra forr voss sien.
Å kvällen ingjan marnadsdan - ja va ju bara 18 år som ja sa ijåns - så sier moer ti mi: ”Nu ä´d bäst du sidder opp”, sier humm, ”når klockan ä så därna hal et, så du kan ha ti på di räkted å toa di ordentelet å så får du dänkja håred mä drickja - di vorre kanske forresten liaså gott du toe lide gråne svinafett, forr di ä så kryled ve örnen. Å så får du ta den nya skingjklockan å så ska du varra miller i morren. Ja tänkjer, om du bär di räkted grant åd å inte ä storslugen, når han bjuder di på vin ella konfekt, så tänkjer ja vi kunna bö au mä dej å ändå få behålla Hjelman, som ä stort i kalv. Å bra kan du få´d, forr han ä ju snäller å han ha 70 tyngjelann å pengja udlånta, å inte behäuer han byggja, udan stuelängja, han behäuer i heller inte; å större glädje kan en ju knafft ha au glöttanna än når de gjutta si kristelet å någonnära te rigjedom.”
Å nock va ja oppe mä tien, forr ja la mi inte udan på nyl i kakelonsbänkjen ed gråne. Å ja gjore mi så grann ja kunne, kantänkja; forr hont dä ä, så vill ju allti en gröbba vara så forrnämer som humm kan bö. Å så når hum va omkrings vä hal fira om ottan, så kom er far å to andra Hagestaboa, å då va ja alleräje i ordning å had kopp färier å hade stekt fläskj å slad trullefira äggj på järned. Å så böe de ju båna fram te borännen å far spanderade mä flaskan, å ja gickj å krusa å ba dom hålla te goe.
Å er far satt där å titta så mied på mi, når ja sprant där ud å ingj imellom stersed å skorstenen å baghused. ”I, di va farlit, horr du glor på mi i da, Jeppa!” sa ja. ”Hm, en katt får glo på en kong”, sa Jeppa, ”så du kan väll inte forrtänkja mi å ja tittar på dej: vi ha ju snackads ed gråna vä om gjutaremål. Å ja sidder här å speckjelerar på å di kunne varra den som fingje sej en granner kvingja!” - ”Du käusar”, sa ja, ”granner! ja om juldas morron, når göken galer i frussen boviddegröd! Du ä då så speckjelerader så, te å gjorra narr au folk!” - ”Jo, forgryneme mej!” sa han, som I vidden han allti brugar sia, ”ja ger Hjelma ette”, sa han, ”å ja tar di liaväll, forr du vidd å ja ha allti hatt ed grånne klockarekärlek ti di” sa han, ”å så flyttar du hem ti mitt Mickjelsda, forr di ä så kalt å liggja ena om vinteren” sa han. Forr I vidden han ha ju allti varred en sticksyl. Å ja sa entans ja ella nej, men ja skulle ha nå´n ändå, våra ville så gärna ja skulle ta Jeppa, å där va ingjen som ja särskilt tänkjte på. Å så tänkjte ja: di ä liaså gott å ta´n.
Ja, så spändes där ju forre, å ja og me Jeppa, bevars; å så reste vi, å han hadde då, som nu, som han allti ha hatt, de grannaste kulor här ha fungeds i hela byen. Å så vorre vi ju ingjom te Per Bodels i Kalaby å drucke kopp igjen, å så på Rörums gäskivaregår fingje manfolken si en morronbäskj å vi fruentömmer fingje vin; å grant vär va´d. Å en rälia hov mä folk va där ude, å de lejde me kör å studa, så en kunne styngjom knafft komma fram på väjen. Å di gickj då ner för backana imellom Wemmerläu å Rörum, så ja trode hår endaste minut å vi skulle stå på hoed i grovven, forr Jeppa skulle ju forbi så många han så, å han ä inte den, som di ä lönt å köra väjaluvva me. Å han å ja vorre långt i forrväja forr moer å Anners å Töre.
Men vi komme då lyckjelet å väll fram till marknadsplatsen, å moer sa humm hadde allri set så många människor där forud, någod av de andre åren, å inte så minna kregj iheller. Där va en hel hov frå Helsingjborr å Lung å skoböjden å Vesterlen å äna frå Smålen å Blegjen.
Å så åde vi ju en dugti davresmad, forr ja hadde ju gjort i ordningj en madsäckj, som, skam te sianes, om ja säll ska skräppa me´d, kunna dua lid hår som helst, forr i vår släjt ha de allti varred holia duktia te å röra ihov edanesvara. Å vi bae en hel hov me bekantingja på davresmad, å vi hadde tad brännevin me så di rate te. Se, vi brände ju sälle me de små verktygen på den tiden. Å Jeppa byckj liasom lide gråne ankommen ginnast, å då ä han ju så morsammer å rolier au si. Ja, di ha´n I nock set, glötta, som I osse ha´n.

Några ordförklaringar

Spullan Speleverket

Sockalösa hossor udan stommene

Strumpor utan varken socka eller skaft (d.v.s. ingenting)

Vrinsch

Hingst
Gröbba (=gräbba) Flicka

Gramaner

Snoddverk

Schalanålen

Nål till sjalen
Dölli Dålig

Hyggj

Ack

Glo ella gaba

Se eller gapa
Tynted Galet

Låmmakjyd

Lammkött

Tänna lide gråne

Tända lite grand
Holians skiner Rätt mager
Baska Grova pinnar

Väll unganes

Väl unt

Ijåns

Nyss
Toa Tvätta

Kryled ve örnen

Krulligt vid öronen

Miller

Glad
Storslugen Glupsk

Trullefira

Några stycken

Käusar

Snackar strunt

Grovven

Diket

Kumdera

Kommendera, tämja

Tosaforer

Tokigheter

Glötta

Småbarn

Milten

Mjälten

Karsellsgångan

Slänggungan

Klögjas

Kräkas

Grina

Skrattade

Ännaklämd

Otålig

Å så gingje vi ner te bogbingjare Bargjs bo ifrå Summershamn å Jeppa kiffte gennast salmebog ti mi å Åge Skolemästare i Tågarp spandera han på duktia tag forr han skulle flactura mitt namn ingjente på bingjed. Å grant byckj ed. Å så kiffte han bådde Luter och Melanton, som skulle sidda på logged i sönnesklekistan, å han kiffte en liden så granner påse me konfekt. Å där sto så mied sköj på rimsorna. Ja ha en ude i läddikjan i da som i da ä, ha ja, forr ja ha gimmt na, forr di humm ä så granner. Där står:
"Vad är det skönaste av jordens smärta? Det är att hava uti nöd och lust ett hjärta!"
Så skulle vi ju gå omkringj på markaded å titta på alltingj å vi skulle ju osse keva hömm lid markadsgauer te småglöttana, forr vi visste ju å de stoe vä led oppte väjen hela ettemiddan. Å så kiffte vi lergöka hos pottemagare Holm, forr han va den ende där va som hadde fira hull på sina, å så kagor å torkle te piorna å halskle, tobak å sila te drängjarna.
Jeppa ville ja skulle följa mä´n hen å titta på lyckjans stjärna, som de sia allti. Men ja fick inte forr moer, forr humm hadde forr si som så många au de gamle hadde, å di va ett djävulens verk. Ja forrstår mi ju inte på så´nt därna, forr ja ha ju ickje mied fåd lära, men inte vidd ja, hont en människa skulle kunna ha så mien magt över den one så humm skulle kunna ha hanom på en flaska å kumdera´n opp å ner på di vised. Ja tänkjer di ä mer som di kunna forrvänna syn på folk lia som de, som stå på markadena å kunna eda blår å svälja svärd å spruta eld å tillet. Men Jeppa to ett papper te mej osse; å besynnerlet ä´d, men di slad ingj hårt evia or, som sto på pappered. Där sto åd ja skulle få 5 börn å di ha ja ju fåd osse, forr di döfödda kan en ju inte räkna. Å där sto osse å "även de osjäliga djuren hava förtroende till dig". Å di ha du säl set många gånga, Ingjar, å når som ja kommer ner te grissorna, som ja ha måttad fö opp me milkj, sien soen döe, så via å skrigja de käre kregjen liasom di vorre deres en moer, som komme ti dom; de vorre inte glaare vä den gamle soen.
Besynnerlet ä´d i alla fulla fall, hår somma människjor ha få´d sin makt ifrå. En vidd ju å Nyman, prosten, som va i Rörum, I ha´n väl hört snackas om, han kunne ju se i graven, om en människja hadde bled sali eller ej - å om der va nå´n, som fickj trä på hans kappa, så kunne den osse se fördolda tingj. Men lyckjans stjärna tror ja allri ä av Gudi.
Å så vorre vi nere å titta på Sven Plikj, som allti for omkringj å hadde komedi i en bo, å han viste bådde drottningjen av Engeland å Kasper å så en hel hov mä andra tosaforer. Men han snacka så mied otiditt så en kunne inte höra på´n udan bådde moer å ja osse gingje vår väj; men Jeppa byckj kantänkja stånes där å flina åd di, som han sa, di kregjed. Men vi gingje å titta på nånna komianter som hoppa å sloe kullbytter.
Där va ett par små glötta me; de kunne vänna å vria si på femtan ler. Ja räktet önkjas ve dom, måntro de hadde få´d mien strygj, ingjan de hadde bled så lärda. Ja kan unnra om di ä sant, som di sia, å tattrana å sånna där skära milten ud på småglöttana, forr di ska kunna gjorra konster! Å så skulle ja aga på karsellsgångan, men di va då bådde forsta å sista gång som ja befattar mi mä tillet. Ja töllde´d inte, udan ja måtte gå ungan å klögjas. Å Jeppa grina åd mi, så där va inte många hömma udan ja hadde bled arj på´nom. Men når han så di var allvare, så ble han illa vä å sprant åsta å skaffa Hoppmans droppa, så ja ble bra i magen igen. Å så stoe vi å hörde på Blingje Nels, som spulla fiol, forr då forr tiden hadde de inte disse granne harmonierna, som ä så hjärterörannes når en spullar på dom, udan då spulla folk bara fiol å så sjong han visor te. Ja ska ha en i nå´n au mina gimmor nånstans. Ja kan komma ihu inu, å där sto i en au versorna:

"O Rudolf, Rudolf! se min djupa smärta,
som uti tårar dallrar på min kind!
Hör mig, hör mig! se, brister gör mitt hjärta,
O, var ej för min ångest döv och blind!

O Rudolf, Rudolf! varför giftet blanda
Åt den, vars själ har gått i dina spår?
Om dagar få du finner din Amanda
Som döende likt bleka liljan - går."

Ja, di andra ha ja glömt, men ja gred når Jeppa sjong´na sien forr mej här hömma, forr han skulle ju varra sjantil å presenta mi visan.
Å så gingje vi ner te haved å bada, ja å nånna au de andre gröbborna, forr di va då så hett, så en kunne bli stekt som en svärpölseänne på ett pannejärn. Men vi måtte, ja min liv å trallepytta, skynna voss opp igjen, forr Jeppa å nånna andra kara hade snikt si bagetter voss ner te sjön. Å de hadde ju inte nån oner meningj me´d å di va ju barra spettakel, men vi tytte liaväll å de hadde varred hånt, så vi vorre i ordningj på fira röa minuter.
Å når vi så komme opp igjen, så hadde der varred slausmål, forr en au Svårte Petters hadde fared på nå´n å skåred en, men så kom den långe fiskalen å to en, men de sae sien, å han sor si fri i Hammenhöj vä tingjed. Å där va allt slaus döllet folk, som ja va lianöjder å gå å se dom längjer, uden vi gingje fost å titta på en pannerama, där va så mied grant så. Där va bodde frå Stockholm å Kevenhamn å illsprutanes berg å to som hadde mördad en mamsell i Tyskjlann å där va kongen osse. Å så såe vi en som hadde en björn som kunne dansa å gå på to ben. Å han hadde en apa mä, som va så ligj en säll som de hadde varred sjyschene.
Å där stoe nånna mä vida huer på å bleckjlåder på ryggjen, som hadde vared på Stenshoed å plockad örter, å de vorre så rolia. De sa de vorre studentra frå Long, å de måtte varred dugtia te å präjka, forr or hadde de så som når en tar tappen au en drickjaåtting. De hålde sånt skoj mä nånna gröbbor frå Onslunga, men ja tytte de stoe barra å gjorde narr au dem.
Å så gingje vi omkringj i boerna å vi handla ju lid här å lid där. Å så på ettemiddan så rumlas där duktia tag, å når vi skulle köra, va ja räkted ännaklämd, forr fort hade´d gå did å varre trodde ja di skulle gå om igjen. Fost körde han forbi ett par, å di komme genast ud i grovven. Men då to ja en i armen å så sa ja tino´m: "Jeppa", sa ja, "ska du ha nån glädje au din kvingja, så ska du väll inte köra ihjäl´na, ingjan du ha fåd´na! Å om du inte ger lid ette forr mi nu i da å far fram ordentelet, så kan ja ju inte vaua mi te å ta di ella fara mä di nånstans," sa ja, å han hörde ja hadde tårana i halsen.
- "Du ä liaväll förståndi," sa han, "å ja ska gjorra som du sier," sa han, å så la han armen omkringj mi å tryckte mi ingjti si - å ja tror nästan, ska te sianes, å den som to honom om halsen, di va ja. Ja han ha ju allti varred snäller imod mi; om han så ha varred på rus ed gråne, som han ju ossa ha varred styngjom, så ha han allri skällt på mej ella så. Å somma kara de bådde trättas å slös. Hå, håhåjaja!
Nej, nu kan du tänna, Ingjar, så karda vi lid ingjan vi eda kvällesmad. Å nu ä´d bäst du går å läggjer di, min lille påg, du ska upp i morron tilia å höras i frågebogen.

Kort resumé på rikssvenska

Historien ger en levande inblick i hur det kunde se ut på Kiviks marknad på 1800-talet. 
Det handlade både om social gemenskap, diverse inköp och förlustelser. Dessutom var det ett gyllene tillfälle för kärleken att spira. 

Även själva resan till och från Kivik var ett kärt företag, som innehöll flera stopp för måltider och visiter hos goda vänner.