Utdrag ur "Valda Skrifter I"
av Henrik Wranér(1853-1908),
född i Vranarps by, på Simrishamnsslätten.


JINSAS SILLAÄCKJA.
(Jins snackar säl om ed.)

- Nä, Jins! sa Tippas ti mi en morron uganingjeva, nä Jins! sa humm, nu kan ed inte gå längjer på ditta vised. Stekt fläskj å fillebunk te midda, stekt fläskj te medattan å fillebunk te nader harenda da i trej månader! En kan ble ke au di, som bätter ä - en kan osse did! Å de stackalls hönsakyllingjanna ä ju inte storre än en pantoffla, udan nu får du resa ingj te stan, sier humm, å keva lid fiskj: ja ä rektet lysten verkelien - å kan du inte få fiskj, så ta tobbes!
En kan ju edad te en svälter ihjäl, men gott ä'd. Å så hör ette, om där inte ha vankad nå'n sill: en kan ju inte tänkja på å få läggjesill inu, men en kan ju stegja en ol ella ett par. Men du kommer hömm te midda, sa humm, å la mi nu se du inte går å kommer i slangjer mä nånna däringje, sa du kommer hömm suppen! sa humm.
- Men Tippas! sa ja, du vidd ja drickjer allri forr mied! sa ja.
- Nej, men du töl forr lided, du far! sa humm. Å lä mi se du ä forrsikti mä stångkopplanna, når du spänner fore å ska ge di au hömm, så där inte sker nå'n olyckja på backen vä möllan! sa humm.
Ja, Tippas fickj ju sin vilje fram, forr di ä där ingjen fara mä, når en ha en forrståndi kvingja, som håller au sin man. Å sien ja börja på å ble feder, har ja ju allri tytt rektet om stekt fläskj.
- Men ja får visst lau å ta hömm ett par flaskor au Carl Sjögrens punsch, sa ja, blå lacked, du vidd; di kan hända här kommer hid en toll-trej goa vänner om freda uganingjkommer når di ä vår bröllopsda. Kommer du ihu, når ja fria ti di, ditt lilla tröll? sa ja. Forr ja kallar 'na forr "trölled" styngjom, når di ska va rektet bra, forr bra ä'd allti mä voss.
- Tyst nu å sidd opp barra å ge di au, sa humm, så ska ja sia te Eschel å han spänner forr, å nån drängj behäuver du inte å ha mä di. Eschel å Älen sku harva, å ögjapågen ska ria ett äranne forr mej, a sien ska han mala sinnap ti fiskjen. Ja, ja ga mi au. Å di va en granner morron, å når ja kom te stan, så fickj ja både fiskj å sill. Å fiskjen kosta inte mer än 8 stiver marken, å ja ga inte mer än 5 mark olen forr sillen, så ja kiffte trej ola, å ja brydde mi inte om tobbes. Men når ja så hade fåd punschen te Carl Sjögrens å hade den nerstoppader, så träffte ja min liv landstingsmannen ifrå Stiby å nämndemannen ifrå Kalaby å riksdasmannen ifrå Harrsta. Å de ville ha mi mä å drickja en kopp. "Så går vi ner te Kraakens", sa nämndemannen, "å så ta vi en "kula" på biljarden", sa han; - Ja ha varred pa kulan sien klockan 5 i morres, sa riksdasmannen forr ja ha reed hid. Å så grina vi ju.
Å ja hade allri titad på, når de spulla, å så gickj ja mä. Å vi drucke kopp å likörer å så gingje vi ingj på biljarden. Di va ett rolet töj: där va ett stort bor, som så ud som et laut bagetru, å di va klätt mä grönt vallmal, å där låe en hel hovv mä vida kulor, som de pregja på mä långa snärteskaft. Men di va ett spektakel rent, forr iblann vunge de, når de pregja kulan ner i ett au hullen, å iblann förlora de.
Å där va en kypare, som sto å titta på; han hedde Markus, liasom en au apostlanna ella evangelisterna. Å så mellom vi gingje där å snacka, drucko vi punsch, å jo men ble ja nästan på en liden hurr. Å så ville de ja skulle spulla mä. Å ja va inte långt ifrå å ta itag mä sagen, så sier Markus: - Men stöt sakta, sier han, sa det inte går liasom när Albrekt skulle stöta häromdan.
Han rev ett stort hål i klädet och fick betala 75 riksdaler för nöjet.
- Jösses, bevara mi väll, sa ja, då fickj han väl hela speleverket minstningens?
Nej bevars, sa landstingsmannen, han fickj te en grön väst, di va alltihopans. Men börja nu, Jins! sa han. - Nej, inte forr pengja, sa ja, I fån mi allri te å gå å oriskera så hutlöst mä pengja, sa ja.
Å sa grina de åd mi; men ja grina åd dom; forr når spulled va slud, sa fingje de betala pengja allihov: den därnade Markusen hade nock lurat dom, kan ja tro. Å sien gingje vi ingj å skulle eda midda, forr vi vore sultna som en, som ha varred på kristnagille hos köpstafolk. Ja, vi ådo min liv bra, men farien så dyrt va'd, a där va en hoper utländska rätter, som vorre mera for yad än forr tannen, sa ja kunne borjad omigen, når vi hadde aueded. Å sien så börja vi drickja kopp å konjackare. Å som vi sidda där, så kommer dar ingj en klockare därnere ifrå, å han va ju gammal bekantingj te voss allesammen. Å så sier han: "Ja ska resa opp å spulla på en nyer orgel, de ha fåd hene i Glassas", sier han; "mannana de ha töjt mi å ja skulle resa hen å se, om dar ä ordentelit ly i 'nom", sa han. "Å nu kunnen I jagu resa mä", sa han, "så ska ni få höra på orglaspull", sa han.
- Ih, nä min sjäggj! sier ja, ska ja hömm å eda fiskj, å Tippas går ja gu au, om ja inte kommer hömm mä sillen.
- Å skräp, du ä väll inte rädder forr din kvingja? sa nämndemannen, ella ha du inte böd om lau, va?
- Å, ja gjorr som ja vill, sa ja, om ja sätter den sian te, å reser når ja di vill å kommer når ja di vill.
- Lä voss si på di då! sae de. - Men nu ska vi ha ett glas vin, sa riksdasmannen, å där kom ingj en flaska ette en annen å rätt som di va, så tos dar ingj chanpaniavann ella hadd di hedder såntdära, som springer mod taged å smäller, når en drar opp korken. Å vi vorre inte på rus, men vi vorre inte heller fastanes.
- Ja, följer du mä, Jins? sa klockaren, å ja tytte ja kunne inte sia nej, fastän ja tytte di va orätt imod Tippas.
- Ja, visst gjorr ja didd, sa ja. Di ä ju inte mer än en hal mil te krogs, sier ja.
Å så fore vi.

 

Ja, di va ju en rar församlingj å komma te: pastorn bö på vin å klockaren på medattan. Å så gingje vi i kyrkjan, å så fickj ja både höra å se, hont di går te å spulla orgel.
Å di va di märkvärdigaste ja sett i alla mina da: forr di va inte nock han spulla mä nävanna, udan han gickj på mä benen osse, å han spulla på to tafflebräder på en gång. Å iblann så va'd som når en lärkja kviddrar å iblann som kerubinn å serafinn som där står i skriften, å styngjom så va'd som når di dönnar eller som "när domsbasunen skallar."
Å sien gingje vi ingj å drucke toddi hos klockaren i byen, å så toe vi voss en liten knack. Å vi drucke klockaren läns på kolefonium, så når di bli ud på nötten, fickj ja gå ud ette den punschen, som ja hadde kifft i stan. Å då ble där måntro glädje au, å riksdasmannen sa, ja va värd å varra en au rikets ständer, å då ble ja gla igen, forr ella hadde ja varred lid forrargad en stung forr ja förlora forr jämnan - usla kårt en kan sidda mä styngjom ! Å så frampå ottan fingje vi lid mad, å så skulle vi ge voss au. Men den som ble dann, di va ja; när ja kommer ud så sidda alla byens katta i min vöjn å di hadde jagu eded opp all sillen så när som en hal sness. Å fiskjen va osse salien hädanfaren. Ja ska sia, di va litta hånt å komma hömm på di vised; men ja visste ingjen annen rå. Men mest eländi va ja forr Tippas: humm kunne ju tro ja va bådde dö å begraven. Å så to ja fel om väjen å körde ner mitt i en mosse; men då ble ja jagu nykter som en pumpstock, å så bar'ed au hömm.
Når ja kom ingj om dören där hömma, så lå Tippas på nyl på soffan.
- Jo, du bär di grant åd! sa humm. Hår har du fiskjen å sillen å tobbesen? sa humm.
- Jo, den ha Glassasse katta eded opp, sa ja, men grann sill va'd; den kunne dut te läggjesill å inte mer än 5 mark olen ga ja.
- Punschen då? sa humm.
Den drucke vi opp i nött hos Glassasse klockare, sa ja.
- Du ble inte borte längjer än te midda, du ble iheller inte, sa humm. Allri trodde ja, å ja skulle sidda å greda forr din skyll, sa humm å så gred humm ett vers.
Men så to ja 'na om halsen å snacka om hart evia or forr 'na å så sa ja:
- Gred nu inte längjer, forr då vidd ja inte, hadd ja tar mi forre, sa ja.
- Du ä en tyntepelle, sa gammal du ä, sa humm. Ja ha varred sa forrhuad å du skulle kommed ud forr nån olyckja, sa humm.
- Ja ska allri gjorra så mer, mor lilla! sa ja. Nu ä du väll min een lilla Tippas igen, sa ja. "Tattals lilla dumman!"
- Di va en sag did, sa humm å dro på mungen mä tåranna i ynen, ditt styggja, du ä! sa humm. Ja kan väl begriva, å du vill ud nå'n gång: di ä ju så längje sien du fickj nå'd färskt, sa humm.
- Ja, den som har en rar kvingja! sa ja, di ä då ja. Å allri ha ja fared udan hömm mä sillen ette den dan - å allri ha ja spullad knack heller sien. Men så förlora ja osse 15 riksdaler den nötten udom fiskjen, sillen å punschen. Te vart bröllopsdasgille lånte vi punsch hos naboens.

Några ordförklaringar

Äckja Resa
Midda Lunch
Medattan Middag
Nader Kvällsmat
Uganingjeva Förra veckan
Ke Ledsen
Läggjesill Sill att salta in
I slangjer mä I lag med
Toll-trej Två till tre
Uganingjkommer Nästa vecka
Laut Lågt
Bagetru Baktråg
Pregja Petade
Vunge Vann
Kristnagille Dopkalas
Köpstafolk "Finare" folk
Yad Ögat
Töjt Tjatat
Ly Ljud
Böd om lau Bett om lov
Te krogs Omväg
Hånt Genant
Forrhuad Oroad
Naboens Grannens

Kort resumé på rikssvenska

Jens blev ombedd av sin hustru att åka till Simrishamn för att köpa sill till middag. Dessutom var avsikten att han skulle köpa punsch att ha i beredskap om det dök upp goda vänner framåt helgen.

Hustrun fick dock inte återse sin man förrän nästa dag, sedan Jens hamnat i samspråk med kantorn från Gladsax och därpå följt med honom för att provspela den nya orgeln, dricka alkoholhaltiga drycker och spela kort hela natten. 

Sillen hade han glömt kvar på kuskbocken över natten, varpå Gladsax katter fått sig ett skrovmål. Punschen var förklarligt nog redan konsumerad när han slutligen kom hem. Hustrun var dock av det toleranta slaget och tog sin slarviga make till nåder per omgående.