Biografin är delvis ett utdrag ur Fredrik Bööks levnadsbeskrivning
av Henrik Wranér. Texten kommer från "Valda skrifter del I", som jag återfann
vid en genomsökning av gamla böcker som fanns på mormors vind.
Häftet var en julklapp från min morfar daterad 24/12 1922.

 


HENRIK WRANÉR
en stor Österlensk folklivsskildrare

Henrik Wranér föddes den 22 april 1853 i Vranarps by, (Östra Tommarps församling, på Simrishamnsslätten.
Hans far var byskomakaren Ola Henriksson. Hemmet var fattigt; Henrik var den äldste av fem söner. Ola Henriksson var en allvarlig natur, präglad av sträng fromhet; över Henrik Wraners barndom tycks det ha vilat tunga moln.
I "Holger Skräddares" har Wranér sökt återge stämningen från hemmet; i många andra av hans berättelser återfinner man självbiografiska drag. I ett brev, som han den 25 januari 1887 riktade till sin fästmö, talar han med bitterhet om föräldrarnas äktenskap, där det vankats "tårar och bibel tre gånger om dagen och som dock varit utan kärlek."
Troligen har han dock i det ögonblick han nedskrev detta omdöme sett alltför mycket i svart. Den gamle byskomakaren synes ha varit barsk och fordrande, men en kärnkarl; och uppenbarligen har han, självständig och skarp som han var i syn och uppfattning, ägt även den humoristiska ådra, som hos sonen kom till rik utveckling. I den lilla skissen "En julafton under snön" möter man många drag av hans vassa skämtlynne och drastiska bon sens.
Hans hustru, Boel Henriksdotter (född 1823, död 1892), ansågs även vara from, ja, hon var vad man med en oefterhärmlig provinsialism kallar "hällörad", d.v.s. hon lutade på huvudet och talade om världens ondska.
Eftersom hans föräldrar var så strängt schartauanska fick inte Henrik gå i folkskola, för att inte lära sig odydgd. Däremot bestod studier i hemmet bl.a. av att lära sig läsa genom Luthers huspostilla och långkatekesen. Redan före 12 års ålder hade han läst igenom hela bibeln 21 gånger.
1865, vid 12 års ålder påbörjade Henrik studier i Simrishamn. Efter faderns önskedrömmar, så närde även Henrik en dröm att få beträda predikstolen.
Denna skoltid (t.o.m. 1867) var dock inte ljus då han utsattes för allehanda mobbing.

1867 kom Wranér till Kristinastads läroverks femte klass. Trots att han inte kände sig hemma i finare sammanhang, genomförda han studierna på ett lysande sätt, frånsett ett underkänt betyg i matematik. Examen avlades 1873. Denna tid blomstrade hans litterära ådra, bl.a. i den litterära föreningen "Aetenaeum" i Kristianstad.
Åren 1873-1877 tog han tjänst som assisterande lantmätare, och vandrade kring på landsbygden och ritade kartor. 1878-1879 var han lärare vid Fridhems folkhögskola i Lund, och åter därefter tjänstgorde han som lärare vid Karlshamns läroverk och Blekinge läns folkhögskola. det var i Karlhamn som hans publicistiska era inleddes.
Först med några noveller i Carlhamns Allehanda.

 

Efter att ha hjälpts in vid Lunds universitet av sin fästmö, Anna Wilhelmina Fredrika Löfgrens föräldrar, för "estetiska och språkliga studier".
I Lund fanns en landsmålsförening, och Henrik började få impulser att öppet använda sitt modersmål. Inledningsvis vid privata tillställningar, men senare även vid studentsoaréer. 1882-1883 utgav Svensk Folktidning hans första folklivsbilder, bl.a. "Kiviks marknad".
1886 kom Henrik fram till att journalistiken skulle bli hans framtid.

I tidningen Nya Lund 1886, Östersundsposten 1890, och här fick han också ingå äktenskap med sin trolovade år 1891. Han stannade i Norrland till 1893, varefter han flyttade till Stockholm för att försörja sig som författare till noveller & kåserier till ett fyrtiotal svenska landsortstidningar.
1897 blev han fast medarbetare vid Svensk Lärartidning.
Tiden runt sekelskiftet präglades av familjeidyll med besök i Roslagen.
1905 fick han vid en resa i södra Sverige återse sin barndoms hembygd efter tio års bortavaro.
Lyckan blev dock kort. Han drabbades av njurproblem, och lades in på Sabbatsbergs sjukhus, där han avled den 6 augusti 1908, 55 år gammal.
Han efterlämnade änka och tre barn, en dotter och två söner.
Han vilar på Norra kyrkogården i Stockholm.

Invid riksvägen mellan Simrishamn och Hammenhög, i Vranarps by, kan man än i denna dag skåda en byst över byns store son.
För den breda allmänheten är han, förutom sina folklivsbilder känd för att han översatte barnböcker, t.ex. Robinson Kruse. De "Valda skrifter" del 1-7, varur Kiviks marknad och Jinsas Sillaäckja är hämtade, utgavs av Fredrik Böök åren 1922-1927.

Länk till Henrik Wranérs personakt och antavla
Länk till mitt släktskap med Henrik Wranér