Tack för familjen Sassersson

Jag trodde att jag funnit den totala lyckan. En ståtlig villa och sommarhus på Österlen. En fin familj med tre friska barn. Alla spelade piano och fick leka och träffa kompisar när de ville. Förutom på långfredagen. Vi skötte marktjänsten och ville låta barnen slippa plikter som att hjälpa till hemma. Den bästa hjälpen var att höra dem öva. Troligen för mycket curling, men vi ville göra allt vi kunde av kärlek. Sen började fasaden rämna. Sjukdom och elände kom in i bilden. Sakta bröts vi på olika sätt ner, mentalt och fysiskt. Den ena dominobrickan puttade ner den andra. Till slut var livet ett enda kaos. Till slut var döden så nära i allt, att livsgnistan nästan blåstes ut. Nu är drömmen förbi. Stormen har mojnat, men skadorna är bestående. Akuta insatser har för längesen upphört. Vardagens sorgetyngd bär man alltid med sig. Det finns så många aspekter på sorgen över allt som gått förlorat.

Jag är mycket glad över att vara älskad och få älska tillbaka igen. Många goda saker hoppas jag väntar i framtiden. Det finns även trasigheter, som alltid består och som jag inte kan påverka, hur mycket än jag försöker. Därför är sinnesrobönen så viktig just nu.

Jag måste acceptera och leva vidare, glädjas åt det nya livet. Ett steg framåt, även om det hela tiden finns en kraft som verkar neråt också. Nu återstår en tacksamhet för den familj jag hade och för världens mest fantastiska Paula, som jag fick leva tillsammans med. Härmed avslutas också familjen Sasserssons hemsida.

Älmhult den 4 juni 2020

Patrik Sassersson